I vågorna på Manly beach

Vår utflykt med båt till Taronga zoo gjordes med en kombinerad båt- och zoo-biljett. När vi hämtade ut dem sa tjejen vid disken nåt om att de skulle gälla även dagen efter, men vi var osäkra eftersom det stod 24h i våra bokningspapper. Men efter att vi fått i oss lite frukost på ett café i Darling Harbour såg vi att vi var precis intill ett kontor där företaget vi fått biljetterna av huserade. Vi passade då på att fråga om hur det förhöll sig med våra biljetter och hon bekräftade att de skulle gälla även denna dag, på alla deras turbåtar, till alla hamnar och ända fram till sista turen på kvällen. Toppen! (Det var s.k. hop on hop off-tur med båt vi hade bokat och på våra biljetter ”förtydligades” detta med att det med stora bokstäver står HOHO! ? De gällde tydligen numera alltid för 48 timmar.)

Eftersom vi nu hade en dag till med gratis båtåkande ville vi dra till Manly beach och se oss omkring lite. Det var ganska stora vågor när vi kom längre ut mot havet (men det var inget mot hemresan..). En fiskebåt vi såg längre bort försvann helt ur synhåll när den följde med ned i en vågdal men kom som tur var upp igen med nästa vågtopp. (Vågornas storlek framgår dock inte riktigt av nästa bild.)

Framme i Manly hamnade vi först av allt i en butik med fokus på nordisk design och produkter! Där fanns Marimekko, Ittala, svenska träskor, eva solo och en massa svenskt godis som bilar och gott och blandat.

Vi gick runt och kände oss nästan smått nostalgiska över alla hemlandets produkter. Börjar vi längta hem kanske? Barnen gör det till viss del i vart fall och frågar bl.a. efter vad kompisarna gör (dvs är det natt i Sverige eller är de i skolan/förskolan nu). Ellen upplever den lite motstridiga känslan av att sakna det som finns hemma, samtidigt som hon tycker vi har det roligt här.

Vi avstod att köpa med oss några nordiska saker och gick vidare mot stranden där väldigt många surfare samlats för att fånga vågorna.

Det var mäktiga vågor och inga badade, utom surfarna om det nu räknas. På stranden stod varningsskyltar om att strömmarna var starka.

Vi tittade på havet ett tag från strandpromenaden alldeles ovanför stranden och sedan tillbringades en god stund i en lekpark där. Sen ville vi ned och gå på sanden som var varm och mjuk.

Vi gick vidare ned mot vattnet men stannade ett par meter från den punkt vattnet slog upp till.

Plötsligt kom dock en kraftig våg som jag och Patrik insåg skulle komma upp även till våra fötter, och vi började försöka backa, men ingen av oss förstod helt vilken kraft den ännu hade kvar då den vällde in mot oss. Den kom både högre upp och med mer vatten än någon våg innan hade gjort. Det blev plötsligt rätt mycket vatten omkring oss och nivån högre än bara över fötterna. Allt gick väldigt fort och eftersom det blev strömt till och med i vattenbrynet föll båda barnen omkull och blev såklart rädda och ledsna – och väldigt blöta! Vi fick snabbt upp dem ur vattnet och kom upp på torr sand, alla lite smått chockade av vattnets oberäknelighet och kraft.

Barnen fick ta min och Patriks kofta/houdie på sig (efter att vi vridit ur så mycket vatten vi kunnat ur deras kläder) för att värma sig lite. Det var dock idealiska torkförhållanden så medan vi mumsade på glass hann kläderna torka nästan helt och det var dags att gå till båten.

Det var en väsentligt större farkost som skulle ta oss tillbaka, vilket kändes bra för vågorna hade tilltagit och det kändes lite som att åka bergochdal-bana! När vi kom in närmare Sydney och under Harbour bridge var vattnet betydligt lugnare. Kaptenen skojade om morgonens stora nyhet som han menade måste vara den mest australiensiska nyheten – att en känguru (egentligen en wallaby) påträffats på Harbour bridge i morgontrafiken. Känguru + bron – två av de mest ikoniska bilderna av Australien!

På kvällen gick vi sedan ut och åt en avslutande sista middag i Sydney. Jag och Ellen passade även på att smita ned till hotellets relaxavdelning och simma lite i poolen men mest hänga i jacuzzin.

Hej då Sydney! Här trivdes vi bra hela familjen! Aron var stormförtjust i den stora mängden bilar som han kunde titta på här. Samt operahuset! Som han älskade operahuset och nästan studsade av iver så fort han fick syn på det! ?

Nu drar vi vidare norrut mot varmare breddgrader. (Lite märkligt fortfarande stt det är varmare norrut, men vi börjar vänja oss.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *